Alliansen Grekland-Cypern-Israel: en ny axel i östra Medelhavet

            Sedan slutet av 2000-talet har förbindelserna mellan västländerna, Israel och Turkiet blivit ansträngda av flera skäl. För det första har framstegen i förhandlingarna om Turkiets inträde i EU avstannat.[1]. Den cypriotiska frågan är fortfarande olöst, eftersom Turkiet kategoriskt vägrar att erkänna den grekiska sidan och dra tillbaka sina militära trupper från den norra (turkiska) delen av ön.[2]. Slutligen vänder sig Turkiet alltmer till Palestina, vilket får Israel att vända sig till andra länder för att säkra sina nationella intressen.[3].

            Till följd av de regionala spänningarna har tre länder i östra Medelhavet - Grekland, Cypern och Israel - ingått viktiga militära och energimässiga allianser.[4].

            Olika flygövningar med deltagande av de tre länderna, bland annat INIOCHOS i april 2021, har ägt rum i Grekland.[5]. Alla tre länderna är dock också bekymrade över energiförsörjningen.[6]. Gasfyndigheterna i cypriotiska och israeliska vatten har gett en unik möjlighet, inte bara att säkra en alternativ försörjningsväg till den från Ryssland och Turkiet med Turkish Stream-ledningen, utan också att minska energiberoendet av dessa två länder som nämns ovan.[7]. Cypern, Grekland och Israel har nyligen undertecknat ett gasledningsprojekt (East Med) som skulle förbinda gasfälten i östra Medelhavet inte bara med Grekland utan även med Italien (!).[8]. För att förbättra elnätet har de tre länderna dessutom beslutat att bygga en undervattenskabel som skulle förbinda Israel med Grekland via Cypern.[9]. Dessa trilaterala projekt har uppmärksammats av Europeiska kommissionen, som anser att de är fördelaktiga för Europa och dess gas- och elförsörjning.[10].

            Denna allians och dess regionala inflytande är naturligtvis också föremål för interna och lokala begränsningar. De arabisk-israeliska spänningarna och deras geopolitiska konsekvenser på den internationella scenen har lett till att Grekland och Cypern upprätthåller separata kontakter med vissa grannländer, t.ex. Libanon, Palestina, Egypten och Jordanien.[11]. Abraham-avtalen, liksom Philiaforummet och toppmötet i Paphos, gav emellertid den trilaterala alliansen möjlighet att utöka sitt geopolitiska nätverk i Europa och i Mellanöstern (Gulfstaternas arabländer).[12].

            Med tanke på deras geografiska läge och potential som en öst-västlig energikorridor i Medelhavet kan alliansen mellan Grekland, Cypern och Israel ge västvärlden ett nytt geopolitiskt verktyg och till och med bli en ny nyckelspelare på den internationella scenen i östra Medelhavsområdet. Alliansens initiativ stöds inte bara av EU:s medlemsstater som Frankrike och Italien, utan väcker också uppmärksamhet och intresse på andra sidan Atlanten (USA).[13].

2021 Alla rättigheter förbehållna BRAUN