Ukraina: en gränstvist mellan USA och Ryssland

            Sedan 2013, efter Maïdan-upproret i Kiev, har landets öde stått stilla. På samhällsnivå är åsikterna delade; på ena sidan nationalister och västvänliga, på andra sidan ryssvänliga. Ukraina står inför en gränskris efter Rysslands annektering av Krim och konflikten i Donbass som har pågått sedan 2014 och dödat mer än 14 000 människor.[1].

            Som ett resultat av denna inre och yttre turbulens är Ukraina fångat mellan två inflytelsesfärer.[2]. När det gäller den externa diplomatin är det så att Ryssland vill behålla Ukraina i sin inflytandezon, medan västländerna, både EU och Nato, försöker öka sin närvaro i landet av strategiska skäl - särskilt för att få tillgång till Svarta havet.[3]. Liksom Georgien har Ukraina dessutom ansökt om medlemskap i Europeiska unionen och Nato, vilket Ryssland starkt motsätter sig.[4]De senaste militära åtgärderna ska ses i detta ljus.

            Sedan 2014 har kontakterna mellan EU, Nato och Ukraina, partnerskapen, militärövningarna och de bilaterala förbindelserna med Natoländerna ökat och fördjupats.

            På europeisk nivå undertecknades till exempel ett frihandelsavtal mellan EU och Ukraina och ett europeiskt program för viseringsundantag för ukrainska medborgare under 2017.[5]. I oktober 2021 hölls det 23:e toppmötet mellan EU och Ukraina i Kiev.[6] och i december samma år hölls ett EU-toppmöte med länderna i det östliga partnerskapet, inklusive Ukraina, i Bryssel i ett försök att minska spänningarna med Ryssland.[7].

            Trots ryskt motstånd håller Nato sin öppna dörrpolitik för ukrainskt medlemskap i alliansen.[8]. Natos stöd tar sig uttryck i en rad olika stöd- och hjälpåtgärder, genom 16 program för kapacitetsuppbyggnad och förvaltningsfonder.[9]. Vid Natos toppmöte i Warszawa 2016 inrättades dessutom plattformen Nato-Ukraina för bekämpning av hybridkrigföring.[10]. Nyligen undertecknade Natos informations- och kommunikationsbyrå (NCIA) och Ukraina ett nytt samförståndsavtal om samarbete om teknikprojekt.[11].

            Bland Natos och EU:s medlemsstater är Polen och de baltiska staterna (Litauen, Lettland och Estland) de länder som är mest engagerade i partnerskap och fördjupning av gemensamma intressen med Ukraina, bland annat på försvarsområdet. Ett exempel är Lublin-triangeln, som bildades i juli 2020 och som sammanför Polen, Litauen och Ukraina.[12]. För att förstå denna ökade närhet mellan dessa nationer måste man minnas deras historia: den tidigare republiken Polen-Litauen, som sedan blev storhertigdömet Polen, har alltid varit en viktig del av strategin för att kontrollera regionen, antingen av polackerna, som var fiender till preussarna men stora allierade till fransmännen, eller av det ryska imperiet. Man bör också komma ihåg att Kiev var Rusernas första huvudstad tills de flyttade till Moskva. Ukraina är ett land vars självständighet är ett resultat av avtal som inte är gamla och som undertecknades 1991. Landet styrdes först av Republiken Polen-Litauen och sedan av de ryska tsarerna, för vilka regionen var en spannmålsbod fram till Sovjetunionens fall 1989.

            Ryssland har dock för avsikt att behålla sina positioner, öka antalet ryska trupper längs den ukrainska gränsen (situationen före den 24 februari 2022) och anordna flera militärövningar med sina allierade, som nyligen med Vitryssland.[13]. Kina har nyligen förklarat att det stöder Ryssland i denna kris.[14]. Vissa Nato-länder är till och med skeptiska till Ukrainas inträde i alliansen, särskilt på grund av landets ekonomiska, socialpolitiska och energimässiga intressen i förhållande till Ryssland (Frankrike, Italien, Tyskland och Ungern).[15]. Här bör man förstå de spänningar som avtalen om utnyttjande och leverans av rysk gas till Europa har skapat.

            De många rysk-amerikanska mötena och besöken i Europa av amerikanska tjänstemän, t.ex. utrikesminister Blinken, som är bekymrad över den nuvarande situationen i Ukraina, visar att landet mer än någonsin förblir en öst-västlig gräns, inte bara ur militär och socioekonomisk synvinkel, utan även ur geopolitisk synvinkel.[16]. Trots amerikanska och franska ansträngningar för att undvika en rysk-ukrainsk upptrappning är framtiden för denna "gräns" fortfarande osäker.[17].

2022 Alla rättigheter förbehållna BRAUN